Kära rabarber,

du tittar opp så nyfiket nästan först av alla där i landet. Inte direkt blek och tanig, utan mer florouscerande och kaxigt kraftfull. Medan jag väntar på att de fina rabarberstjälkarna ska bli redo att skördas så köper jag ekologisk rabarber som är importerad från europa. Är man ivrig och vill ”kickstarta” tillväxten av sin egen så kan man sätta en hink uppochner över plantan tidigt på våren. Det blir som ett litet minidrivhus där inne, varmt och gott, och rabarbern växer fortare. Den blir blekare, men det är himla vackert tycker jag. Den kallas då för glasrabarber. Hur fint är inte det? Den blir just också lite glasartad.

Rabarber innehåller oxalsyra som en del kan vara lite känsliga mot. Tänk i så fall på att välja en sort med låg eller i varje fall medelhög oxalsyrahalt. En rabarbersort med för hög halt ger heller inte särskilt god smak, det blir allt för surt och med sträv eftersmak. Och bladen då? Nej, de ska man passa sig för då de innehåller på tok för hög halt oxalsyra. Så passhög att det blir giftigt faktiskt. Den sura smaken i rabarber, som ju delvis är högst angenäm, kommer även från äppelsyra.

För mig är rabarber förknippat med försommar och paj på glasverandan i barndomshemmet. Men det för också tankarna till Lena Andersons fiktiva flicka Linnea som i boken ”Linnea planterar” så ljuvligt använder bladen som sydväst mot försommarens regnstänk eller för den delen som solskydd. Den där underbart romantiska bilden av rabarber har verkligen ovan nämnda författare (och tillika illustratör) fått att bli djupt rotad hos mig tack vare Linnea som ständig följeslagare under uppväxten.

Vad använder jag rabarbern till då, som matmänniska? Främst till paj, kakor och saft. Marmelad och chutney är också underbart, men personligen så tycker jag inte att den är något vidare till att använda i mat. Det är högst personligt, och jag vet att många älskar rabarber tillsammans med exempelvis kyckling.

Kompott, kokt av de första späda stjälkarna, det slår nog ändå allt annat! Gärna med helt tunt skurna stickor av färsk ingefära i. Eller, kanske är det ändå rabarber- och jordgubbssaften jag gör så fort jag kommit ner till landstället på Österlen. Startskottet för sommarlovet liksom. Jo, en sats flädersaft står samtidigt och mognar i kylen… Säsongerna kan man liksom inte råda över.

Rabarberns smakkompisar då?

Den lite tuffa, riviga ingefäran som jag nämnde ovan är oslagbart god ihop med rabarber. Färsk vanilj, mandel, mynta, kardemumma och jordgubbar är också klockrena kompisar.

 Foto: Lina Eriksson

‍

Men okej, så klart vi ska laga lite grejer nu.

Lycka till - och njut av din egenodlade - eller fin, köpt rabarber.

Malin

Foto: Lina Eriksson

‍

‍

Enkel rabarberpaj

En riktigt enkel och härlig paj att svänga ihop när det svämmar över i rabarberlandet. Eller egentligen när som helst, det går ju liksom hur bra som helst att köpa sig ett par stjälkar också!

4 portioner:

400 g rabarber

cirka1 dl rå- eller strösocker

Pajdeg:

175 g smör

1 tsk grovkrossad kardemumma

3 1/2 dl vetemjöl

1 dl strösocker

3/4 tsk bakpulver

1 nypa salt

Skär rabarbern i cirka 1 cm breda bitar, skala den bara om den är grov. Lägg rabarbern i en vid kastrull med socker och 2 msk vatten. Låt koka ihop på svag värme under lock i cirka 10 minuter. Rör om ett par gånger. Smaka av sötman och tillsätt eventuellt lite mer socker, men tänk på att pajdegen är ganska söt.

Sätt ugnen på 200°. Smält smöret i en kastrull. Stöt kardemumman i en mortel. Rör ner kardemumma och resten av ingredienserna direkt ner i kastrullen med smält smör. Tryck ut degen i en pajform, cirka 24 centimeter i diameter, eller i fyra portionsformar. Tryck även upp en liten kant runt om. Fördela rabarberkompotten i pajskalet. Grädda i mitten av ugnen i ca 20 minuter tills den börjar få finfärg på kanterna. Låt svalna lite. Pudra gärna med lite florsocker. Servera med grädde, vispad eller ovispad.

‍

Kyld rabarbersoppa med jordgubbar i, recept http://www.malinlandqvist.se/recept/kyld-rabarber-och-jordgubbssoppa

Foto: Joel Wåreus